att vara hundfysioterapeut

När jag utbildade mig till hundfysioterapeut hade jag lovat mig själv en sak. Jag ska vara ödmjuk. Ödmjuk inför hur långt min egen kunskap sträcker sig. Ödmjuk inför att alla hundar är individer och ödmjuk inför att jag har ett stort ansvar framför mig för varje ny patient. Jag har själv träffat både läkare och veterinärer som är tvärsäkra på diagnos av att bara träffa en i väntrummet, inte visat respekt för individen och viftat bort symptom. Där vill inte jag vara. Att kunna hjälpa hundar och hundägare till ett fysiskt aktivt liv är en ynnest och jag gör det med stor respekt för min yrkesgrupp. 

Min tro är att fysisk aktivitet är en medicin jämförbart med piller och läkemedel. Intet att förväxla med utbytbar - de fyller olika funktion. Men jag menar att kroppen är biologiskt skapt för att röra på sig, därför ska all aktivitet som är möjlig utföras. Att komma till mig som fysioterapeut kommer du med största sannorlikhet få rörelsetips med dig hem, om det så är massage eller rena styrkeövningar. Men att vila sig i form är inget koncept som enligt mig håller i längden.